Efter pensioneringen uppstod för oss (mer personligt  om oss) en fråga, var ska vi leva och sköta våra plantor och utveckla vårt intresse för växter och bygga upp en liten botanisk trädgård och vem ska ta hand om trädgården after vår bortgång.

Vi har fem barn och vi ska lämna trädgården till de.  Två av de bor i London och kommer fortsätta deras karriär  i  finance management och utveckling av  Corporate Policies. en är diplomat, en är inom sustainable development projects i Förenta Nationer en är inom special pedagogic.

Det ser ut att ingen kommer att permanent bosätta sig  på ön innan de når pensionsålder men genom att vi har bildat en aktiebolag kan de utse och betala en lokal förvaltare, någon som ska sköta och utveckla trädgården.

Växter definierar allt, vi kan bo i en telt men växter ärviktigast.

Vi vill göra allt själva, det en övning i en självdisciplin,

vi övervägde
Wien
Italien (tarquinia)
Costa Rica
Panama
Sud Korea

Wien,  krångligt, kalla vintrar till -20 C - en del växter skulle behöva skydd - odla i stora krukor och ta in i en växthus.

Tarquinia, vi har försökt där, bodde där några år, hittade en fantastiskt tomt men för att få tillstånd för olika bygg projekt måste man vänta i månader och man inte ha ett extensive umgänge med stadsförvaltning så allt går blixtsnabbt men då måste man bjuda borgmästare till en restaurant  på middag varje vecka. Plus alla grannar ville hjälpa, deras kusiner och bekanta kunde göra allt för oss (underförstådd mot betalning givetvis) 
För att behålla vår status måste vi ett stort hus med minimum 2 våningar.

Ingen förstod att vi ville jobba själva, pröva oss, utveckla självdisciplin. Vi skulle bara sitta nästa 5 år och de skulle ta hand om allt.

Costa Rica, Panama, ,Sud Korea
finns fortfarande i åtanke som ett second place till Ven. Vi kunde förbringa en del av året där.